Jag är egentligen en tjej som har ett sten till hjärta. Jag är okänslig när det gäller kärlek och vänner. Jag skulle nog inte gråtit om jag hade blivit dissad av en kille. Jag skulle såklart blivit ledsen men inte gråtit! Det är samma sak med mina vänner. Men när dom sjunker så lågt att vissa inte bryr sig om mig längre, då orkar inte jag vara den som kämpar för vänskapen. Jag kämpar inte för vänskapen själv, men hjälper båda till och vill hålla vänskapen rullandes så kämpar jag.

Det jag ville mena med denna texten är att jag kan bli så jävligt besviken på mina vänner. Dom är så jävla egoistiska, helt seriöst så är ALLA mina vänner egoistiska. Det är alltid jag som får lyssna på deras problem, dom ger mig aldrig utrymme att prata av mig. Därför har jag så mycket skit inom mig som vill ut. Men får inte, så snälla vänner, eller du som sitter och läser detta, tänk dig för innan du babblar på om dina problem!