Jag började med ett självförtroende som jag knappt kan kalla självförtroende. Jag visste inte vem jag själv var och var inte vän med mig själv. Kände till ordet hata och ful men hur fan skulle jag reagera när orden var sanning? Jag visste inte vad jag skulle ta mig till och mådde skit. Grät mig till söms dom flesta kvällar och vaknade med ett hopp om en bättre dag. Till slut rann mitt hopp ut och jag slutade hoppas. Jag tog saken i mina bara händer och gjorde mitt bästa.

Två år senare står jag starkt på mina båda ben och har ett självförtroende nära den högsta nivån. Jag vet hur jag ser ut och behöver ingen till att veta det.
Jag ser ut och beter mig hur fan jag vill. Jag mår så himla mycket bättre. Så fuck er som trodde jag skulle stanna på den låga nivån som jag var på för 2 år sen, ni ser hur jag har blivit och ligger redan på nivå 6, jag är 15 år och heter Nathalie Appelgren.